All sorts of jazz, free jazz and improv. Never for money, always for love.
Från rullande grovkornig jazz till oregelbundna impro visationer rör sig den nya svensk-franska trion Snus som nu gör sin debut på Ayler records inspelad i Paris i juni 2009. Med utgångspunkt i 60-talets frijazz gör de en intressant skiva och sticker ut framförallt vad gäller sättningen: trumpet (Niklas Barnö), trummor (Didier Lasserre) och bas (Joel Grip). Man skulle kunna tro att trion arbetade med en relativt tunn ljudbild då trumpetens spektra ofta är både torrt och smalt. Men spännande nog är detta inte fallet. Barnös trumpet är istället riktigt mustig och med sin spräckligt mörka ton ger han musiken en förvånansvärd tyngd.
De två inledande låtarna är skönt svängig frijazz. Det pustar och stånkar, böljar fram och tillbaka. Joel Grip är fri och avslappnad och löper mjukt längs basens hals. Han har en mycket fin rund ton som kontrasterar mot Lasserres ganska skramliga trummor. Det fria förhållningssättet gör att Grip och Lasserre sällan reduceras till komp för Barnö. Istället gör de sitt till för att få till den böljande känslan.
Om än kvar i jazzen byter musiken sedan karaktär. Flödet stryps och de musikaliska satserna sprids ut i asymmetriska formationer. De töjer på sammanhangen och för in tystnaden som en inte obetydlig beståndsdel. Oftast på spännande sätt, men ibland lite för stillastående och stakande. För min del hade jag gärna sett mer av sväng.
Order our CDs directly using