Lars-Göran Ulander Trio - Live at Glenn Miller Café

Johannes Cornell, Dagens Nyheter

Radioprofilen Lars Göran Ulander spelar sällan inför publik, så när han, basisten Palle Danielsson och trumslagaren Paal Nilssen-Love spelar ihop är det ett unikt tillfälle att se dem.
De flesta med ett brett musikintresse vet vem Lars Göran Ulander är. Men att radioprofilen ifråga också är altsaxofonist med ett förflutet inom svensk frijazz är kanske inte lika känt.
En del hade turen att se ett soloframträdande under festivalen Sounds 99. Andra har säkert lyssnat in sig på den senkomna utgivningen av "Up Umeå", en obskyr inspelning från 1969 där en grupp avantgardistiska, svenska musiker spelar tillsammans med sångaren (och trumpetaren) Phil Minton.
Men när Ulander nu dyker upp på Glenn Miller Café i sällskap av basisten Palle Danielsson och trumslagaren Paal Nilssen-Love är det alltså ett tämligen unikt tillfälle.
Själv ser jag den andra kvällen av två. Som brukligt på stället spelar trion tre set med pauser emellan.
Temperaturen stiger i takt med att musikerna arbetar sig in i musiken, ofta i ett mycket hårt tempo. Trion graviterar mot Danielsson, vars tunga och flyhänta basspel utgör såväl det mest sofistikerade ackompanjemang som det mest benhårda motstånd. Effekten, inte minst gentemot Nilssens-Loves energiska trumspel, är fysisk och komprimerad. En dramatisk kraftansamling.
Det är inte med ängslighet, följaktligen, som Ulander har valt sina medmusiker. Men så uttrycker han även med sitt sätt att spela en förbehållslös tilltro till själva improvisationen som metod. Som frijazz betraktad är musiken varken av den mest extrema europeiska eller renodlat amerikanska sorten.
Ibland skymtar jag Eric Dolphy hos Ulander, som otvunget rör sig mellan melodiskt och abstrakt. I och med den råa energin hos rytmsektionen tillkommer också en tyngd som Ulander inte nödvändigtvis behöver matcha, men som definitivt färgar hans sound mörkare. Temperaturen stiger, som sagt. I slutet av konserten, då musiken förlöses i ett oerhört och närmast helt rakt sväng, formligen dryper musikerna av svett.