Return Of The New Thing - Traque

Leif Carlsson, Stocholms Fria Tidning

Håll öronen öppna!
Dra inte några förhastade slutsatser om hur en skiva låter på grund av namnet på gruppen. Return of the New Thing fick sitt namn av misstag. Så hette deras första skiva, men det uppfattades som deras namn. Men musik från Frankrike är inte vardagsmat här i norra Europa, så ta chansen att lyssna. Det är alltid nyttigt att utsätta sig för det okända.
Kvartetten finns alltså i Frankrike och tre är fransmän, den fjärde britt. Vad som är franskt kan man förstås fundera över. Musiken är akustisk och ny. Ny i den betydelsen att musikerna inte försöker spela i en särskild stil som redan existerar. "The New Thing" i gruppnamnet, till exempel, avser en särskild sorts jazz, som var ny när den kom för 40 år sen. Det här handlar om nåt annat.
Musikerna har sina bakgrunder bland annat i nutida komposition och experimentteater. Musiken har den storform och sammanhållenhet som finns hos komponerad musik, den friskhet i spelsättet som stammar från jazzen och den ljudnyfikenhet som fri improvisation bidragit med. Det svänger på alla möjliga sätt, det är starkt, det är svagt. Rytmerna hämtas från flera håll, snabbt som elektronisk dansmusik och långsamt böljande, storm-åska och stilla regndroppar. På samma sätt som en symfoni kan vara en ljudfilm, en berättelse, bildar de fem styckena på skivan en sammanhållen helhet.
Vi bjuds en vindlande färd där de enskilda musikerna sticker ut då och då, men det är orkesterklangen som är gruppens viktigaste uttryck, och gör dem unika. Kanske är det detta som är, om inte franskt så åtminstone europeiskt. Stränghet och formalism saknas, tonerna dansar fram.