Lila Bazooka - Arashiyama

Leif Carlsson, Lira

 

Den franska duon Lila Bazooka debuterar med denna skiva döpt efter ett område i utkanten av Kyoto. Sophie Bernado på fagott, röst och elektronik och Céline Grangey på ljuddesign och elektronik. På två spår gästar japanske Ko Ishikawa (som också spelat elektroakustisk musik med Evan Parker) på sho, ett japanskt blåsinstrument, bördigt från Kina, tillverkat av sjutton bamburör. En timme musik, elva kompositioner.

Den långlinjiga musiken pendlar mellan tradition och modernitet. Här finns stillhet och frid som jag förknippar med viss japansk (gärna högrestånds-) kultur, men här kryper ganska raskt dissonanser in, spänningar mellan det nya och det gamla, som jag förstår det. Lätthet, tyngd och en smula lekfullhet och en del tvetydigheter, komplexa klanger som sätter sig i kroppen.

Inledande Nouka är ett fem minuter eftertänksamt fagottsolo, fritt från konflikter medan följande Arashiyama är smärtsamt vacker, med de motstridiga känslor som begreppet innehåller. I Alshite Imasu maler moderniteten med elektronikens hjälp ner oss. I stycket därefter, I keep lifting my head, omfamnas vi vänligt av den femtonhundraåriga shon och milt reciterad poesi. Avslutande Ducks and Boats har en lite lättsam melodi som långsamt lättar på spänningen.