Frode Gjerstad Trio - The Other Side

Magnus Olsson, Sound of Music

Efter att ha spelat frijazz och improvisation sedan tidigt 80-tal har den norske saxofonisten Frode Gjerstad fått oförtjänt lite uppmärksamhet i Sverige. Eftersom det fanns få norska musiker som ägnade sig åt denna typ av musik på 80-talet vändes blickarna mot utlandet. Han hittade en musikalisk frände i den brittiske trumslagaren John Stevens och har också gett ut skivor med musiker som Derek Bailey, Peter Brötzmann, kornettisten Bobby Bradford och basisten Johnny Dyani. I Norge startade han gruppen Circulasione Totale Orchestra, med vilka Paal Nilssen-Love gjorde sin debut med skivan "Enten Eller" 1992.

Det är celebert sällskap även på "The Other Side" - William Parker och Hamid Drake. Skivan är en studioinspelning från Chicago gjord i januari 2000 under en turné i Nordamerika. Trion har släppt två skivor tidigare, men jag har inte hört dessa och kan inte jämföra.

De fyra improvisationerna tar sig olika uttryck. Den 19 minuter långa "First Cut" är underbar musik som bottnar i jazzens rika tradition. William Parker hanterar basen med oerhörd pondus. Oavsett om han spelar walking bass, groove eller går ut i improviserade passager är tonen lika stark och ren. Hamid Drakes spel känns lite rundare än på senare inspelningar. Kraften och svänget är enormt, men det distinkta, nästan kantiga spelet är inte lika närvarande som det är i dag. Och jag måste säga att jag gillar Drake bättre när det låter som här.

Med altsaxofon ligger Frode Gjerstad jämsides med denna exemplariska rytmsektion med ett förhållandevis lugnt spel med en något ledsen ton. Genom att inte spräcka tonerna utan ligga kvar och utveckla funna fraser finner han vägar in i närvaro och innerlighet. Jag gillar det!

Hans spel är betydligt friare på "The Duo". Mer ryckigt och intensivt, men också mer cirklande. Samtidigt håller han ihop spelet väl. Min tanke går både åt sopransaxofon och Evan Parker. Även den oförtröttlige William Parker har här en friare inställning till spelet. I snabbt flöde flyger tonerna fram, men de är minst lika fasta och klara som på "First Cut".

Att "The Ballade" är betydligt lugnare hörs redan på titeln. Vackert spel av Gjerstad till känsliga vispar hos Drake och mjuka fingrar hos Parker. Med stråken drar Parker fram tårarna ur basen i ett mycket känslosamt solo.

Låten "The Other Side" är det svagaste spåret på skivan. Inte för att Parker byter basen mot flöjt och Drake byter trumsetet mot handtrumma. Inte heller för de afrikanska influenserna. Snarare blir det mycket rundtrampande. Riktning saknas och det lyfter liksom inte.