Thieke, Griener & Weber - Amazing Dr. Clitterhouse

Magnus Olsson, Sound of Music

Utgivningen från Ayler Records börjar mer och mer att anta samma tempo som tonerna i ett Charles Gayle-solo. De fullkomligt sprutar ut! Men kvantitet och kvalitet går sällan hand i hand. Följaktligen är heller inte allt så intressant, om än mycket är det. Däribland trion Michael Thieke (altsax, altklarinett och klarinett), Christian Weber (bas) och Michael Griener (trummor) som nu släpper en skiva inspelad Grieners replokal i Berlin 2005.

Jag har ingen vidare kännedom om någon av dem, men ser att alla har ganska extensiva diskografier där skivorna tycks pendla mellan jazz och improvisation. Så gör också "The Amazing Dr Clitterhouse". Inspiration hämtas från "klassisk" frijazz, österländska tongångar och ny återhållen improvisation vilket får musiken att rikta sig både utåt och inåt.

I exempelvis "A Dispatch from Reuters" är trycket högt, Thieke har en fin glöd och använder ett brett register av klarinetten medan Griener och Weber harvar och rullar i den luftiga, men ändå tryckande ljudbilden. Den senare delen av "A Bullet for Joey" går också i den hårda skolan där Thieke bytt till het altsax med spräckliga färger.

Många av låtarna är dock mer återhållna och långt ljudande (men låtarna är relativt korta, mellan fyra och sju minuter). I "East is West" finns ett uns av österländsk karaktär i Thiekes nästan droneliknande klarinett. Det känns givande att trion - förutom i "Two Seconds" - inte går över i det rent ljudskapande. I stället är det hållna toner som når ut i ljudrummet, inte minst när Weber använder stråken. Samtidigt får de österländska ingredienserna aldrig övertaget.

Michael Thiekes spel är mycket variationsrikt, oavsett om det handlar om sax eller klarinett. Han utforskar instrumentens hela omfång, får dem att glöda, men drar också fram deras inre och mjukare klanger.

Även om "The Amazing Dr Clitterhouses" har flera olika skepnader, lyckas trion hålla samman det hela på ett bra och intressant sätt. Många gånger befinner sig musiken i ett gränsland, men det handlar ändå om jazz, om än en nutida och utvecklad form som inte alltid har swing i botten.