Niklas Barnö, Joel Grip & Didier Lasserre - Snus

Leif Wigh, Orkester Journalen

Det här är en cd som spelades i samband med firandet av basisten Alan de Silvas sjuttioårsdag. De tre musikerna har tagit steget från de musikaliska allfarvägarna in till ett eget ljudrum. I detta söker de sig runt efter nya ljud, efter nya kombinationsmöjligheter och nya gemensamma klangmöjligheter.

Hos Joel Grip kan man stundtals förnimma viss påverkan av baskollegan Williams Parkers kraftfulla tag om strängar och greppbräda. Grips spel och starka närvaro i det sceniska nuet, vittnar om en bestämd känsla för var musikens centrala delar är belägna. Han placerar sig där, rör sig medvetet och följer från de sökta positionerna medmusikanterna ton- och ljudrörelser.

Niklas Barnö färdas försiktigt men med plötsliga eruptiva inslag och rör sig i cirklar där ljuden från instrumentet prövas åt alla håll och kanter. Hans spel är stundtals som en seglats där han stöter och väser i hornet efter vind. Han är verkligen en ljudsökare och har nu avlägsnat sig långt från traditionellt trumpetspel.

I denna sektor av friformmusik framstår fransmannen Didier Lasserre som en fin ytterspelare. Han adderar reflekterande ljud från enheterna i sitt trumset och sluter därmed triangelns ytterkanter vilket slutligen gör den här inspelningen till en mycket intressant demonstration av fritt tänkande och lika fritt utförande av kommunikationen mellan tre personer.