Noël Akchoté - Loving Highsmith

Leif Carlsson, Lira

 

Den amerikanska författaren Patricia Highsmith är känd för sina psykologiska thrillers. Redan 1951 filmade Alfred Hitchcock hennes första roman Främlingar på tåg. Nu har regissören Eva Vitija från Schweiz (där Highsmith bodde senare delen av sitt liv) gjort en dokumentärfilm, och gitarristen Noël Akchoté musiken till den. Medverkar gör också Mary Halvorson och Bill Frisell på varsin cd, tillsammans 130 minuter gitarrspel i fyrtioåtta korta stycken.

Filmmusiken upptar halva speltiden, övrigt är alternativa tagningar och en del tolkningar av den amerikanska sångboken, What is this thing called love?, Days of wine and roses bland andra, plus en del egna stycken. Hildegard von Bingen (1098-1179) letar sig också in i repertoaren med två kompositioner (Noël Akchoté har fler musikaliska sidor).

All musik är behandlad på samma avspända sätt. Musikerna, särskilt Akchoté och Halvorson, nämar sig materialet på ett sätt som påminner mig om den till synes förströddhet, men knivskärpa, som den brittiske gitarristen Derek Bailey alltid spelade med. (Närmast detta är nog hans album Ballads från 2002.) Klangerna är överraskande, men mer traditionellt melodiska här än hos den radikale improvisatören Bailey, men de sitter med ledig precision och tydlig artikulation. Någon gång kan musikerna vandra iväg en smula, för övrigt sitter de oss nära.

Båda skivorna inramas lite oväntat av fyra versioner av låten Death is only a dream, med text av baptistpastorn C W Ray och musik av A J Buchanan skriven för en bra bit över hundra år sedan. Jämför man till exempel med Ralph Stanleys och The Clinch Mountain Boys blåögt gladskumpande frälsarversion från 1971, måste man säga att de här versionerna äger ett oerhört existentiellt djup. Väl passande till Highsmiths komplicerade liv.